Marie-Louise Ekman

Rådmansgatan 15

December 6, 2019 – January 30, 2020

Det tomma rummet

2008

Oil on canvas

135h x 105w cm

Köttsäng i rum

2019

Assemblage on canvas

42.50h x 62.50w cm

Köttmöbler i rum

2019

Assemblage on canvas

45h x 55w cm

Press Release

A selection of works by Marie-Louise Ekman.​

This exhibition is available for private viewings only.
Please contact the gallery for an appointment.

Marie-Louise Ekmans konstnärskap har en spännvidd som i svenska sammanhang är i det närmaste unik. Ett konstnärskap som i olika genrer visar upp ett särpråglat språk som omisskännligen är hennes eget. I hennes verk är idéer och innehåll det centrala. Denna utgångspunkt öppnar för en genreöverskridande produktion som sträcker sig från måleri över film och manusförfattande till teaterregi. Trots att ett uttryck inte lyckas rymma alla Ekmans visioner aktiveras många av dem i hennes bildkonst. Till exempel är teatern med dess referenser – roller, masker, scenrum, etc - en frekvent metafor i Ekmans konst. Bildrummet är ofta starkt avgränsat och figurerna frontalt avbildade, något som minner om teaterscenens rumsgestaltning. Det sceniska, snäva bildrummet, statiskt registrerat av en fast kamera är också ett återkommande grepp i fler av hennes filmer. Inte sällan smyger sig också text i form av fragment eller längre passager in i hennes bilder, vilket lätt ger associationer till Ekmans manus och bokproduktion. Alla dessa element och skilda uttryck ges plats i Marie-Louise Ekmans bildkonst.

I hennes senaste utställning Köttminne (Bohman-Knäpper, oktober 2019) visar Ekman en delvis ny bildvärld. Gripande bilder som, i förhållande till Ekmans tidigare produktion, på samma gång är både råare i sitt uttryck men som också rymmer en stor ömsinthet. Liksom att paletten, om än något återhållen, är omisskännligt ekmansk, finns där också den välbekanta damen, de tomma gaturummen och de egensinniga pennorna. 

Sköra trådar tycks förbinda gestalterna i en massa sammanblandat prat – samtal och monologer, om vartannat.

Sköra trådar som betecknar starka band. Eller aggressiva sicksacksömmar och nålstygnens brutala genomborrande, likt ärrvävnad, av canvasdukarna – ibland sammanfogade till olika plan i bildrummet.

I verken går det att skönja nerv och nödvändighet och där finns en synbar frihetskänsla inför materialen: sköra trådar, textilier och en mjuk blyerts mot dukarnas grova gräng.